I nöden prövas vännen. När tröskning, andraskörd och sjukhusvistelser klumpar ihop sig prövas även släkten. 

Igårkväll fick jag sms från våra kalvar. De hade fått sin eftermiddagsmjölk och all övrig skötsel av min svägerska. Vilken tur, då fick de bra omvårdnad och säkert en massa extragos!

Jag hade en hempermission från sjukhuset några timmar men hann inte allt jag skulle. Tack och lov kunde Marianne rycka in så det löste sig ändå. Hon är sådan. Fixar det mesta. Kalvarna var nog mer än nöjda.

Danne har haft fullt upp med tröskning och korvpackning i helgen. Halm har hämtats hem från Njurunda med hjälp av Jesper och Stefan och en sen andraskörd har slagits och börjat balas nu ikväll. Allt på en gång.

Mer kött blev det ikväll också och även där fick vi hjälp. Min svärmor och en annan svägerska har packat åtskilliga kilo hemkött till vår nystädade frys.

Livet just nu är en övning i tacksamhet. Att orka ta emot hjälp och inte bli ledsen, känna sig värdelös och nedslagen av allt man inte hinner själv. Jag väljer glädje och acceptans och jag tackar högre makter för att det finns folk som ställer upp men det är fan inte lätt alla gånger. Fast vad ska man göra? Jag jobbar som en dåre men hinner ändå inte allt alla dagar. Vad kan man vara då annat än glad och tacksam för att det finns snälla människor i ens närhet?

Tack släkt och vänner för stort och smått. En dag får jag kanske ge tillbaka och jag försöker i det lilla så ofta jag kan. Ibland blir det inte helt rättvist men det är väl så livet är om jag har förstått allt rätt. Man ger och man får. Ibland får man av någon men får tillfälle att ge tillbaka till någon helt annan. Och det är väl okej det med kanske. Och förhoppningsvis jämnar saker och ting ut sig över tid.