Tänk om det alltid vore såhär. Om det inte fanns något bakom idyllen. Inga blöta höstar, inga isande vintrar, ingen oro för fruset vatten. Inga käftsmällsräkningar, inga traktorhaverier, inga frusna tår och inga blöta handskar. Tänk vad fint det vore. Eller? Är det så att det vackra blir vackert för att det ligger sida vid…