Brexit & Skogen

januari 31, 2020

I kväll klockan 23.00 smäller det!

Då lämnar Storbritannien EU – och det går inte att komma i från att det är en av de största politiska händelserna i vår europeiska samtidshistoria.

Fast så mycket oväsen lär det inte bli. Britterna smiter ut lite diskret och utan buller och bång. I EU-parlamentet var det Tears & Cheers när utträdet efter den sista omröstningen häromdagen markerades med att alla höll varandra i hand och unisont sjöng den brittiska (skotska) Farewell-sången ”Auld Lang Syne”. Och så skildes man, till synes, som bästa vänner (även om Brexit-ledaren Nigel Farage och hans kollegor flaggviftade lite upproriskt med Union Jack och fick sig en amper tillsägelse av mötesordföranden som avskedskyss).

Annat var det i slutet av förra året, särskilt efter några turbulenta veckor där även Högsta domstolen och självaste Drottningen ett tag fanns med på arenan, och då mycket talade för en omedelbar och ”hård” Brexit med en brittisk totalkrasch ut ur EU.

Frågan jag ställde mig då – och som jag alltjämt ställer mig – är hur Brexit påverkar mig och alla vi som är skogsägare?

Det är inte så lätt att förstå. Om det alls går att bedöma. Det känns lite avlägset och abstrakt. Men det känns också som att jag läst och hört frågan förut. Och att svenska företag är dåligt förberedda.

Fakta är att bortåt en femtedel av den svenska exporten till Storbritannien kommer från skogsindustrin. Och det är ju onekligen en del. Och då, inför hotet om en snabb och hård Brexit, med påföljande kaos och tullar och handelshinder, var det mängder av seminarier och debatter och radioinslag med statssekreterare och chefsekonomer och marknadsanalytiker. En expert talade om ”stora konsekvenser för svensk skogsindustri ” medan en annan pratade om ”låg påverkan på svensk export” och en tredje om krångel och köer och om att man började bunkra upp lager i hamnarna.

Nu blev det ingen omedelbar och på det viset hård Brexit. Istället inträder nu en intensiv 11-månaders-period för att förhandla fram ett handelsavtal mellan EU och dess forna medlem. Det kommer att bli ett givande och ett tagande, där rimligen olika intressen – också mellan de kvarvarande medlemsstaterna inom EU – kommer att ställas mot varandra; export och frihandel mot till exempel danska och franska fiskares åtkomst till brittiska vatten. O s v. Hur stark är sammanhållningen då? Och hur påverkas den brittiska ekonomin och köpkraften på sikt? Och så har vi förstås finansieringen av den samlade EU-avgiften när en nettobidragsgivare som Storbritannien lämnat.

Hur det kommer att sluta står skrivet i stjärnorna, men så värst dramatiskt blir det förhoppningsvis ändå inte. Och även om vi som skogsägare kan komma att påverkas, så är det är under alla omständigheter inte särskilt mycket vi kan göra åt det.

Det känns lite som med vädret. Man kan aldrig vara helt säker. Men till sist brukar det oftast ordna sig ändå.

 

 

Februarisolen!
Mera sisu i skogspolitiken!