3 snabba om skatterna och skogen – andra nedslaget

februari 13, 2020

Jag hamnade alltså på skatte- och deklarationslunch för skogsägare häromveckan, som jag skrev om i det förra blogginlägget.

Det var Mellanskog och Areal som arrangerade och här kommer nu det andra av tre snabba nedslag och reflektioner om skatterna och skogen som jag tog med mig därifrån.

 

(2) Sugen på att köpa till ett grannskifte?

Håll med om att du någon gått och sneglat lite på ett skogsskifte på grannfastigheten – eller i varje fall ett skogsskifte någonstans i närheten – och tänkt att det där skulle sitta fint och bli ett bra komplement om man ville utöka lite. Det skulle rent av vara rationellt – hur tänkte de egentligen när de drog gränsen så här en gång i tiden?

Fast det har ju haft samma ägare i 100 år, så det blir förstås aldrig till salu. Och så slår man det ur hågen.

Men så ligger det plötsligt ute till försäljning – varför har ingen sagt något? Och man är lika oförberedd som alltid. Inte har man hunnit räkna på det – och det var värst vad de skulle ha bra betalt! – och innan man kommit längre än så är det redan sålt.

Läge för att köpa till?

Skogsavdraget för den som köper till ett grannskifte (rationaliseringsförvärv) kan sådana gånger vara en bra sak. Det är ett förhöjt belopp jämfört med det vanliga skogsavdraget vid förvärv och innebär i korthet att man under fem år efter förvärvsåret får dra av motsvarande 100 % av likvid för avverkningsrätt eller 60% av likvid för leveransvirke och eget uttag på den del av köpeskillingen för förvärvet som belöper på skog.

I teorin alltså. Syftet med avdraget för rationaliseringsförvärv är att främja tillskapandet av rationella brukningsenheter, men här satte Skatteverket i ett s k ställningstagande för ett antal år sedan upp hinder med en schablon om att det måste bli minst 400 hektar tillsammans som en nedre gräns för att avdraget ska komma i fråga. Och då blir det ju sällan aktuellt.

Men det där med 400 hektar är inte hugget i sten. Och Skatteverkets ”ställningstaganden” är precis vad det låter som; det är vad Skatteverket tycker. Här vaknade juristen till i mig och började leta rättsfall och mycket riktigt är det ju faktiskt så att om man tittar på några kammarrättsdomar så ser man att det förvisso inte duger med att bara påstå att tillköpet ligger bra till och ser fint ut.

Men ju mer man kan ta fram av dokumentation och kartor och intyg från rådgivare och inköpsbolag med lokalkännedom om de positiva rationaliseringseffekterna (vägar, utjämning av åldersbestånd      o s v), desto större möjlighet har man att få rätt.  Allra tyngst väger det nog om man kan få någon tjänsteman från Skogsstyrelsen (regionalt/lokalt) att uttala sig om fördelarna.

Det finns alltså skäl att slipa argumenten om det skulle bli aktuellt med ett förvärv. Och om de inte räcker till – det finns givetvis förvärv som definitivt inte är att anse som rationaliseringsförvärv – så finns ju åtminstone det vanliga skogsavdraget.

3 snabba om skatterna och skogen – tredje nedslaget
3 snabba om skatterna och skogen – första nedslaget