Forsar fram med bilen genom de sörmländska och östgötska odlingslandskapen på väg till gården, som den flygande holländare jag är.

Efter några dagars regnande pressar solen sig igenom och tränger bort molnsjoken.

Det börjar torka upp.

Hela naturen bågnar av innehållen förväntan och växtkraft som bara vill komma ut och skjuta fart.

Det är ett fascinerande skådespel.

Fortfarande lite kyligt.

Fortfarande lite kargt.

Men det sjuder under ytan. Vill ut. Vill upp.

Andas. Doftar. Ryker.

Det är en plötslig kaskad av färger.

Mörka, bördiga jordar.

Nyligen vårsådda åkrar som skiftar i grönt.

Rapsfälten som börjar gulna.

Björkarna vars återhållna lövsprickning är precis på gränsen till att explodera ut i full blom.

Fågelsången.

Det är bedårande vackert.

Det är nu det händer!