Naturmorgon i P1 – och jag blir inte ens arg

 

Det fanns en tid då det allra bästa sättet att få mig på dåligt humör redan från start var att börja lördagen med att lyssna på Naturmorgon i P1.

Det brukade inte gå särskilt många minuter in i programmet förrän jag hörde mig själv gå och muttra om ”Greenpeace-radio” och ”Nu har visst Mandelmann fått en egen radioshow” o s v.

För det brukade vara ett evinnerligt tjat om ”storskogsbruket” och ”monokulturer” och ”gammelskogar” som var hotade och biotoper som ”skövlades” – och alltid var det någon biolog eller forskare med som uttalade sig om någon rödlistad art som därmed var på väg att försvinna. Det var Det Onda mot Det Goda, Skogsägande mot Naturskydd och likhetstecken mellan Slutavverkning och Rovdrift- allt i reportage där det som skulle bevisas verkade bestämt på förhand och den skyldige redan utsedd.

Lite tröttsamt att höra för oss som tycker att vi skött skog och natur i samklang och brukat med ansvar och respekt i generationer och har som ambition att fortsätta med det.

Men det är något som har hänt och jag vet inte riktigt när. För Tribunal-inslagen är borta. Jag går där och lyssnar och tänker att nu – nu kommer det snart något att reta upp sig på.

Men det liksom bara uteblir. Istället är det intressant och rent av lärorik och inspirerande radio (nåja, åtta timmars live-sänd fågelsång var väl kanske att ta i). Det är fördjupande och balanserade reportage där alla sidor får komma till tals och det är fältreportar som direktsänder och förmedlar stämningar, dofter, upptäckter och naturupplevelser.

Det är nästan för trevligt.

Som i morse. Då repriserade man höjdpunkterna från fågelsångsprojektet och så var det virtuell artinventering – en ”bio-blitz” – av en äng i skärgården (jodå, anförda av Naturskyddsföreningen förstås och redan 06.10 hade man minsann hittat tre rödlistade lavar). Men ändå. Nästa vecka ska man bygga insektshotell.

Och visst, ibland är man tillbaka i gamla hjulspår, men jag blir knappt ens arg. Det har kanske med åldern att göra.

Och egentligen är det ju bara bra – det ska inte alltid vara trevligt. Vi skogsägare mår nog bra av att ibland bli ifrågasatta.