Triumferande och fylld av tillförsikt inför naturens gång skrev jag stolt i Utbobloggen den 7 februari om den gamla branddammen på gården, som efter år av torka nu var fylld med vatten.

Och visst var det fint. En rejäl och spegelblank vattenyta som vittnade om att här fanns det grundvatten i överflöd och mer därtill.

Jag hänvisade också till undersökningar från Statens Geologiska undersökningar (SGU), som vittnade om välfyllda vattenmagasin.

Det var då.

Jag borde ha begripit bättre.

Luther och Jante slog omedelbart och obönhörligen ned på ett sådant dumdrygt och oförsiktigt högmod och skryt.

Sålunda är Branddammen 2.0 nu torr som fnöske.

Och kartan från Statens Geologiska Undersökningar är senapsgul för samtliga mindre vattenmagasin ungefär från Dalälven och söderut, vilket betyder att vattenmagasinen ligger under det normala.

Nåväl, det blir, tids nog, säkert vatten i branddammen igen.

Men nu är det riktigt torrt i markerna. Sedan vi sådde för någon månad sedan har det väl, generöst räknat, regnat 10 mm i nordvästra Östergötland.

Och i skogen är det så knastertorrt att man knappt törs dra igång röjsågen.

Granbarkborrarna stortrivs väl däremot, antar jag.

Sedan är ju allt relativt. 2019 brann det redan i slutet av april rejält i skogarna runt Tjällmo och Godegård, halvvägs mellan mina båda fastigheter.

Bortemot 300 hektar eldhärjades.

Men visst är det helt underbara försommardagar nu!

Låt oss bara slippa skogsbränder, torka och granbarkborrar den här sommaren.

Jag åkallar regngudarna!

Ge oss åtminstone ett litet midsommarregn!