Så kom det – Skatteverkets beslut om fastighetstaxering för år 2020!

Det var värst, tänker man.

Och då ska det ju ändå bara anses motsvara 75 % av marknadsvärdet.

Förr i tiden – på skogsvårdsavgiftens tid – var det här med taxeringsvärdet något man fruktade eftersom det i sin tur låg till grund för den statliga skogsvårdsavgiften.

Och vi skogsägare är misstrogna – med rätta. Det var rätt många år sedan, men jag var på ett informationsmöte hos Skogsstyrelsen på Hantverkargatan i Stockholm. Det var i samband med någon ny – säkert välmenande, men ändå tvingande – uppgiftsinsamling och misstänksamheten var stor; det här gör ni bara för att kunna införa en ny skatt, muttrade flera av oss deltagare.

Så blev det inte. Och nu är det kanske mera på papperet.

För det är ju ett fiktivt värde – om man nu inte tänkt sälja.

För annars vore det här med skogen och jorden en ”slit-och-släng-vara”, vilken som helst – som en övervärderad bostadsrätt i Stockholms innerstad eller en aktiepost.

Det är det inte. För även om värdet är fiktivt och icke realiserbart, så representerar skogs- och jordägandet ändå något mer; det är resultatet av tidigare företagsamma generationers arbete som strävsamt och med hårt arbete jobbat och slitit, brutit mark, dikat, byggt stengärdsgårdar och utvecklat och förädlat skogen.

Vad har jag själv egentligen gjort? Sett i det, lite större, perspektivet? Röjt upp lite vindfällen? Gått och duttat med röjsågen på helgerna?

Taxeringsvärdet må spegla ett värde.

Skogs- och fastighetsägandet representerar något så mycket mer, icke monetärt mätbart.

Inför det kan jag bara känna den största ödmjukhet.

(Och det saknas dessbättre en ruta för det i Skatteverkets tabeller.)