Jag och 64.999 andra skogsägare har i dagarna fått ett utskick med en riskkarta över fastigheten.

Kartan handlar om granbarkborreangrepp och med en uppmaning om att kontrollera skogen var fjärde vecka.

Jag tycker det här var bra gjort av Skogsstyrelsen. Bara en sådan sak som att faktiskt skicka ut 65.000 individualiserade brev med individualiserad karta.

Visst kan man göra sig lustig över att kartan inte är helt up-to-date och säga att ”Haha, typiskt, har de ingen koll? – det där mörkmålade skiftet avverkade jag ju för ett och halvt år sedan”.

Och många av oss har säkert både bra och bättre koll ändå. För egen del knatar jag runt i såväl tidigare angripna som potentiella nya riskområden. Men det är faktiskt inte alltid lätt att se vad som är vad på ett tidigt stadium. Desto viktigare att vi alla gör vad vi kan.

Jag tillhör dem som – inte minst i den här bloggen – mest brukar gnälla över statliga myndigheter. Det må vara Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket, Trafikverket eller över huvud taget myndigheter som på ett eller annat sätt begränsar rådighet och äganderätt till skogen.

Och visst kan man i fråga om granbarkborrarna ha synpunkter på stat och myndigheters ansvar, inte minst i fråga om de yngelhärdar som får frodas i naturreservaten.

Men här stör jag mig mera på gnället – tvärtom tycker jag Skogsstyrelsen gör en bra insats.

Granbarkborren är en farsot som skadar våra skogar och som vi gemensamt måste bekämpa. Varje angripen gran som kan upptäckas i tid och omhändertas kan begränsa ytterligare skador och rädda virkesvärden. Varje skogsägare som genom Skogsstyrelsens individualiserade utskick förmås att ta sitt ansvar är därför en vinst för oss alla.

Därför var det här bra gjort av Skogsstyrelsen.