Jag har alltid haft ett ambivalent förhållande till det här med fruktträd på gården.

Det har liksom varit lite mittemellan – ibland lite trevligt i trädgårdar, ibland mest i vägen och något man slår huvudet i, särskilt innan jag skaffade robotgräsklippare.

Här och där står de, ovårdade, på gamla torptomter, ibland i sådan omfattning att det mera liknar en tanke om kommersiell odling en gång i tiden, och bär frukt, år efter år, utan att någon plockar den. Lite sorgligt, på sätt och vis.

Och i trädgården dignar det vissa år av äpplen och plommon och man har ambitionen att sylta och safta i stor skala, men så går det några veckor och när man som utbo kommer tillbaka från stan, så har det varit ett blåsväder och så ligger åtminstone hälften på marken och ruttnar bort innan man kommit till skott.

Det är dock inget problem år 2020.

Plommonet år 2020

För i år finns det i stort sett inget som kan ramla ner.

Visst, plommon- och äppelträd brukar ibland ta ett välförtjänt ”mellanår” – det gjorde de för min del 2019 – men 2020 handlar det snarare om en i stort sett total frånvaro av frukt.

Vet inte riktigt vad som hände.

Tidig blomning som såg fin ut, men så kom det ju några sena frostnätter.

Eller rönnbärsmalen? Kan ju vara lokalt, också.

2020 års äpple

Vad vet jag. Bara att ta nya tag.

Jag känner på mig att 2021 kommer att bli ett fruktmässigt rekordår!