Det var framåt aftonen i tisdags som mobilsamtalet kom.

Då jag inte hann svara följdes det snabbt upp med ett sms:

– Hej, jag är från Jordbruksverket i Jönköping och jobbar med blockdatabasen. Jag tänker komma imorgon och titta på block 21 och kolla gränser och brukning.

Obehagskänslan – guilt by association! –  kom genast krypande utmed ryggen, där jag stod som utbo på Götgatan i Stockholm.

Kontroll! I morgon! Varför inte förra veckan när jag var på fastigheten?

Och skifte 21? Vilket är det? Är det något som är fel?

Pinnade snabbt hem för att kolla kartan.

Skifte 21 – jomen det är ju den där lilla inägan på 0,23 hektar långt inne i skogen vid soldattorpet.

Det var väl historiskt den markbit som soldaten fick ha för sig själv när han inte gjorde dagsverken eller var inkallad. Inte mycket att leva på, kan man ju tycka så här i efterhand.

Kontrollobjektet!

Jag tycker det är bra att Jordbruksverket kollar upp – ska vi värna om det stödsystem vi har, så måste mygel och fusk motverkas.

Jag kunde dock inte låta bli att ringa och fråga den vänliga handläggaren på Jordbruksverket om det verkligen var värt att åka 26 mil fram och tillbaka från Jönköping för att kontrollera 0,23 hektar. Men det var annat i trakterna som också skulle kontrolleras så det var ok. Och när det gällde mitt skifte 21 var det så mycket skog runt omkring att det var svårt att med satellitbilden över huvud taget se något.

Dåvarande Skogsvårdsstyrelsen tyckte att det här var något som kunde planteras igen redan för 40 år sedan. Det rekommenderades gran! Min far, kulturhistoriskt intresserad, tvärvägrade.

Och så har det fått förbli. Det tar inte många år för att ett sådant här litet skifte ska växa igen. Så jag har fortsatt att hålla det öppet med årlig betesputsning.

Och Jordbruksverkets handläggare ringde förmiddagen därpå och sa att allt var ok.

Slutet gott, allting gott!