Det är ju inte så att vi inte sett den komma – tvärtom är vi nog många som med både bävan och förväntan sett fram emot innehållet i den kommande statliga Skogsutredningen.

Egentligen ska den presenteras först på måndag den 30 november. Klockan 10.45 ska betänkandet ”Stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och naturvård i skogen” (SOU 2020:73) överlämnas till det ansvariga statsrådet.

Det som förvånat mig mest är att så lite läckt ut från utredningen under dess arbete. Jag har suttit med i rätt många statliga utredningar och de brukar läcka som såll, trots förmaningar från utredningsordföranden, men här har det – trots att hela 20 experter varit knutna till utredningen och haft tillgång till utredningsmaterialet – varit rätt tyst.

Tills i dag. När ATL – först av alla! – avslöjade vad som komma skall.

50 förslag om skogen – och den som vill ta del av innehållet kan med fördel läsa ATL:s utförliga redovisning i dagens tidning.

Ömsom vin och ömsom vatten, kan man väl säga (och något annat var knappast att vänta).

Men jag tycker, i avvaktan på att kunna ta del av detaljerna, att det ändå verkar finnas en del positiva saker. Som betoningen av äganderätt och frivillighet vad gäller avsättningar (och skattefri ersättning vid skydd av skog), avskaffandet av nyckelbiotopsinventeringar m m.

I den andra vågskålen hittar man t ex två luddiga förslag om ”kunskapskrav” för markägare och att det läggs i händerna på politiken att avgöra vad som behövs för att Sverige ska uppnå sina internationella åtaganden om biologisk mångfald i skogen. Fel utformade och använda kan bägge två gå stick i stäv med intentionen om stärkt äganderätt.  Därtill att 525.000 hektar fjällnära skog, ska avsättas. Och det är väl en sak med staten och Sveaskog, men här finns ju också 180.000 hektar privatägd skog. Som då ska köpas ut (visserligen mot ersättning eller ersättningsmark), men ändå – det är ju inte en bytesvara vilken som helst. Och hur ska det finansieras?

Utredaren, Agneta Ögren, har sannerligen inte haft en enkel uppgift, men utifrån givna utredningsdirektiv – som inte sådär busenkelt låtit sig knytas samman – ändå lagt en bra grund för den fortsatta – och viktiga – diskussionen om hur vi ska ha det med skogen och äganderätten. Den ska bli intressant att följa.