Får jag rekommendera en bok?

januari 17, 2021

Samhället har blivit alltmer historielöst, brukar man säga. Det gäller inte minst det historiska perspektivet på skog och skogsbruk. Ändå har de flesta svenskar sina rötter, för bara några generationer sedan, i en rural och lantlig miljö.

Sätter man det i ett längre tidsperspektiv har många fortfarande nätt och jämnt vågat sig fram ut i skogsgläntan, ivrigt spejande mot allt det spännande och utmanande som finns därutanför.

Men kanske är det just det som är en del av förklaringen till de motsättningar som många av oss som brukar skog, så gott som dagligen, blir påminda om när det ställs krav på inskränkningar och begränsningar av vår rådighet över våra skogar – senast manifesterad i de knepiga avvägningar som Skogsutredningen haft att ta ställning till. Vi har en allemansrätt och för många – med just någon eller några generationers avstånd –  är det här med skogen en sorts John Bauer-värld av lyckliga barndomsminnen med trolska skogar.

Vill man få lite perspektiv på detta, så finns en viktig och intressant läsning i Skogshistoriska Sällskapets Årsskrift 2020 – ”Skogen i litteraturen”. Det är en nära 500-årig genomgång, givetvis i enstaka nedslag, över hur skogen och dess betydelse i många avseenden präglat vårt samhälle och, inte minst, reflekterats i just litteraturen.

Från Stormaktstiden till Carl von Linnés reflektion under sina landskapsresor – ”Skogen stod full af stora tallar, helt fåfäng, ty ingen gör hus af honom och ingen ätes han” – till stadsmajoren Anders Rosenstens 54-sidiga bok om skogsskötsel är 1737 (!). Och sedan 1800-talets först berättande litteratur, som i takt med industrialiseringen och alltför hårdhänta exploatering av skogen belystes med såväl realism och romantik som indignation, i såväl litteraturen som konsten.

Varpå vi 1903 fick en skogsvårdslag. Det var nog bra.

För att nu inte tala om ”Folkskolans läsebok” (med start 1868 och sedan i flera upplagor) som i många kapitel gav skogliga grundkunskaper till de svenska skolbarnen. Noterbart där (inte minst i dag!) är att det fanns undervisning om barkborren, som tydligen redan då vållade stora skador.

Så diskussionen om skogen, dess värden, dess betydelse, äganderätten, makten över skogen, brukandeformer, inflytande m m är inte ny.

Det finns mycket intressant att läsa här. För den som vill få perspektiv på den skogspolitiska diskussionen år 2021 (produktionsmål, bevarandemål, miljömål och äganderätt) är ”Skogen i litteraturen” en bok jag vill rekommendera.

 

Skönt när det är tyst!
”Jobba hemma”?