Jag har definitivt inte varit förskonad från barkborreeländet – tvärtom. Även om andra har haft det värre.

Ändå trodde jag att det värsta var över efter allt ”sök & plock” de senaste två åren.

Fel hade jag.

I den varma sensommaren förra året gav de sig på ett fint litet bestånd som planterades efter stormen 1969.

2,5 ha, G30, drygt 50 år, över 200 m3/ha.

Har sett kanonfint ut. Skulle ha blivit något rejält att slutavverka om sådär 15 år.

Fast så blev det inte.

Men jag är inte bitter ☹

Det är som det är.

Och nu är Sydved här med sin skördare – en riktig Terminator för barkborrarna!

Nu rensar vi ut varenda angripen gran – och kan förhoppningsvis ändå rädda beståndet.

I bästa fall får man se det som en lättare gallring. Utan att öppna upp för stormar.

Sista striden är här!

Och så får man hoppas på en kall och regnig sommar!