Det var sen fredag eftermiddag och jag var på väg hem till gården i mörk kostym och slips efter en fin och vacker begravning av min svärfar.

Tänkte ägna del av helgen till att gå över de två fastigheterna efter stormen ”Malik” – mest den i Östergötland, som främst brukar få ta stryk när det blåser (där uppe i Närke brukar det vara lugnare). Jag är som ”utbo” något så fruktansvärt trött på allt detta blåsande, framför allt när det ligger ett träd här och ett träd där. Och jag hade redan fått rapport om en avblåst plåt på ett tak på en magasinsbyggnad på gården i Östergötland.

Men så hör ATL:s reporter av sig med ett mail. En läsare/granne i Närke har hört av sig – till ATL! – för att få kontakt med mig. Nu var det egentligen ingen granne utan en vänlig företagare i närheten. Vi känner inte varandra, men nu skulle han in på fastigheten för att lägga in golvvärme i ett avstyckat torp. Men han kom ju inte fram på skogsvägen – för det låg en grov och nedblåst gran där.

Han behövde få tag på mig. Han kände inte mig. Så vad gjorde han då? Jo, han kontaktade ATL-redaktionen – som mailade mig.

Vi fick kontakt, han tar hand om granen, tar virket med sig (till sitt eget sågverk) – och jag slipper besväret.

En riktig ”win-win-situation”!

Ibland är det ett elände att vara ”utbo” (om än så aktiv det går) – när man inte har möjlighet att direkt vara på plats och kolla och ordna upp när det stormat.

Granen på bilden har inte med texten att göra – fast nedblåst är den!

Men så praktiskt då med ATL som kontaktpunkt – det behöver man inte bara vara ATL-bloggare för att tycka.

Spontant glad över detta!

Nu börjar det dessutom bli lite ljusare om eftermiddagarna – jag njuter varje dag! – så då tycker jag att det här är en liten solskenshistoria!

Ha en fortsatt fin helg och vecka alla ATL-läsare!