Jag kom ner till gården i går kväll.

Det har varit vackert i dag.  Solen skiner, det torkar upp på gärdena, rådjur och hjortar står och äter glatt på höstsådden och det är uppemot 10-12 plusgrader. Hann med några timmar med röjsågen i en plantering.

Det är en brytningstid på många sätt, i stort och smått, och med ett förfärligt krig i vår nära omvärld.

Och så hittar jag ett brev i den gamla brevlådan, men där varannandagsutdelningen ändå verkar fungera. Från företaget IP-Only om att de ”annullerar min fiberbeställning”, d v s det 4-5 år gamla avtal jag då tecknade om att IP-Only skulle dra fiber till mina fastigheter ute i skogen. Haha, hade någon trott något annat?

Ändå bra att få det bekräftat.

Jag minns annars de entusiastiska pojkarna från IP-Only som i sina skrynkliga Dressman-kostymer försökte se världsvana ut där vid ett möte i Salem-kyrkan i Godegård – av alla ställen! – och som uppmanade oss alla i bygden att teckna avtal med just IP-Only.

Salemkyrkan i Godegård – det var kort därefter vi tappade tron (på fiber)

Jag har skrivit om det här förut. Det var rena rama väckelsemötet! Och det bjöds därtill på kaffe och kaka. Och som vi tecknade avtal! Och det sattes därefter snabbt upp skyltar på var och varannan gårdsplan och garageuppfart om att här skulle IP-Only installera fiber.

Men så blev det inget ändå.

Kanske brast vi i tron. Eller så var vi inte tillräckligt många.

Och det förstår jag. Åtminstone det senare.

För det är ju naturligtvis inte kommersiellt gångbart att till någon/några enstaka gårdar, dra fiber flera kilometer utmed en grusväg för att, som man uttrycker det ”bygga kommersiellt”.

Om man inte tycker att det är demokratiskt viktigt.

Så tack för brevet och hej då IP Only (plocka gärna hem skyltarna)!

Ta gärna hem skylten, IP-Only

Men allting utvecklas och jag har för egen del i dag ett väl fungerande mobilt bredband på gården i stället. Vill nog inte ens längre ha något bökande fiberföretag som gräver sönder och har av andra viktiga ledningar

Men likafullt så betalar jag rätt dyrt för detta på gården – till skillnad från i min bostadsrättsförening i Stockholm där detta ingår som en struntsumma, om ens synlig, på bostadsrättsavgiften.

Och då är vi tillbaka till detta med stad och land. Och rätt och fel. Om kostnader och miljötänk och hållbarhet och om att allting väl ändå ska vara hyggligt rättvist, var man nu än bor.

Kanske läge för en landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg –  som inte gjort så mycket väsen av sig – att kliva fram, säga ifrån och ta strid för alla oss som jobbar med jord och skog, bor i mindre städer och orter på landsbygden eller bara har ett hus ute i skogen?