Det stod faktiskt redan i den ”gamla” skogsbruksplanen att det var dags att avverka det här beståndet.

Snart 100-årig skog – därtill stressad av såväl barkborrar som blåst och som redan glesat ut det med automatik.

Ändå rätt bra med kubik/ha.

Och så går man omkring och är lite småsnål – har tänkt att det kan väl kanske växa till sig några kubik till.

Men granskogen var trött och mådde inte bra.

Har nu en färsk skogsbruksplan som säger att det definitivt är dags att slutavverka.

Och så fick det bli.

Finns inget som doftar så gott som att kliva runt på ett nytt hygge!

Kan bara jämföras med doften- och dammet – efter en skördetröska på en nyskördad veteåker.

Eller den doft jag fortfarande kan förnimma från när jag som tonåring gick och drällde mellan ytvedsupplaget och plankhögarna i sågverket.

Men här ligger allt så fint och väntar på att bli ihopsamlat och skotat fram för att läggas upp vid den skogsbilväg vi breddade och grusade fram bara några hundra meter därifrån för bara ett år sedan.

Börjar redan fundera på återväxten. Hur smart är det att åter igen trycka ner några tusen nya granplantor/ha?

Det tål att fundera på.

Glad Valborg alla ATL-läsare!