Ingen mera medicin i postlådan?

Det finns mycket att säga om villkoren mellan stad och land. Om politikens och myndigheternas förståelse och prioriteringar. Där det som är en självklarhet i det förstnämnda fallet inte alls är det för den som bor på landet. Som utbo tycker jag mig se detta allt oftare.

Här finns både stort och smått, men en grej som både utvecklats och verkar ha fungerat är distributionen av läkemedel. I takt med att nätapoteken blivit fler har också möjligheten att få sina läkemedel distribuerade med brev till sina hem ökat.  Visserligen har PostNords tjänster försämrats genom övergången till varannandagsutdelning, men det har i sin tur frammanat nya logistik- och distributionstjänster som fyllt luckorna, t ex de tidningsdistributörsbolag som numera inte bara delar ut tidningar utan en rad andra produkter, till exempel såväl receptfria som receptbelagda läkemedel.

Det här vill nu Läkemedelsverket sätta stopp för. I en utredning som gått under de flestas radar föreslås nya föreskrifter om e-handel, där det ska införas ID-krav från mottagaren när mediciner lämnas ut. Och detta trots att den som beställer receptbelagda läkemedel från ett e-handelsapotek redan identifierat sig med en digital id-handling vid beställningen.

Motivet för förslaget uppges vara att försändelser ska ha delats ut fel, hamnat på avvägar och varit trasiga. Men om man läser  Sveriges Apoteksförenings remissvar så visar det sig att problemen, uppskattat för hela branschen, rör sig om ”enbart enstaka tiondels promille av alla försändelser”.

Det här berör rätt många på landsbygden, inte minst äldre. Och det funkar ju inte direkt att stå där med ID-kortet på grusvägen vid postlådan under dagen och passa på postbilen (eller kl 05.00 i väntan på tidningsbudet) för att kvittera ut sitt medicinpaket. Alternativet blir då att själv hämta ut sina läkemedel vid ett utlämningsställe, vilket ju på landet inte sällan är ett kostsamt företag på några mils resa, i glesbygd betydligt mer än så. Och för den som är för gammal för att köra eller är sjuk eller inte har någon som kan hjälpa till att köra är inte heller det ett alternativ.

Ibland får man väga eventuella problem mot kund-, tillgänglighets- och, som i det här fallet, patientnytta. Och inga system är perfekta. Men det här förslaget är inte bra.