Japp, det må vara så att det i dag säkert är någon kanelbulledag eller någon annan på senare år utnämnd dag för någon pryl, maträtt eller yrkesgrupp.

Men i dag är det faktiskt fardagen, den 14 mars.

Och då är det inte Fars Dag vi pratar om.

Utan den dagen då man for.

Det var den dag då statare och lantarbetare historiskt kunde byta arbetsgivare och gå från en gård till en annan (eller någon annan stans). När jag googlar lite på detta så verkar det ha varit lite olika datum för detta över landet, men i just Östergötland verkar 14 mars ha varit det datum som gällde.

De var många som berördes och de levde tuffa och slit- och strävsamma liv. Och det är i dag svårt att förstå hur de stod ut och desto lättare att förstå dem som emigrerade till Amerika.

Men alltjämt är det den 14 mars som gäller.

I de få kontrakt jag har om arrenden, såväl om jord som jakt, så är de alltjämt tecknade att gälla fr o m 14 mars. Kanske har vi gjort det slentrianmässigt, vad vet jag? Eller för att en tidigare arrendator avträdde just då.

Nåväl, i Jordabalken (JB) finns ju ändå detta kvar.

8 kapitlet, 4 §, tredje stycket (JB) är mycket rak och kategorisk:

”Fardag är den 14 mars”!

Vi må vara jord- och skogsägare, i många fall sedan flera generationer tillbaka.

Men betydelsen av den dagen, för dem som gick före oss och det arbete de lade ner, kan man reflektera över, så här på fardagen den 14 mars, när man tittar ut över markerna.