Har du koll på din el-förbrukning, frågar ett av alla dessa el-företag i ett av alla sina utskick?

Nej, det har jag inte – jag är hyggligt utbildad och anstränger mig, men fattar inte ett skvatt av detaljerna i  el-räkningarna som är uppdelade på olika poster, med alla möjliga grafer och schysta tips, men vad som är det ena eller det andra ser jag först på totalsumman på el-räkningarna.

Inte minst som de är flera, från olika företag. (Jag är lite illojal, kör med olika leverantörer.)

Men jag är glad om lampan lyser!

Men vem det nu än är som debiterar för kwh-timmar eller för nät eller vad det nu kan vara man debiterar mig för – förutom den statliga skatten och momsen – så fattar jag faktiskt inte hur det hänger ihop och vad som är vad. Jag verkar kunna välja, fast samtidigt verkar den största delen ligga i en passage där jag inte kan välja.

Så jag betalar lydigt fakturorna. Jag borde kanske intressera mig lite mer för det här.

Men el-skattepengarna hann jag få.

Fast knappt hann jag få dem, så riktades det kritik mot Försäkringskassan som betalat ut elskattepengar till dem – syndare som jag – som med enskild firma kör elen privat och rörelse på en och samma mätare (och separerar dem i skattedeklarationen).

Jojo, Josefin! Kände mig lite kriminell. Har jag fuskat? Nej, jag har ju inte ens ansökt. Plötsligt fanns pengarna där – via Försäkringskassan.

Efter upprörda inlägg i sociala medier om ”Fusk” och ”Återbetalning”, så återkom Försäkringskassan med ett lugnande besked om att det kanske vore administrativt krångligt (om jag förstod det rätt) att först begära återbetalning av beloppet i ”företagsdelen”, varefter jag skulle kunna begära utbetalning av samma belopp som företagare några månader senare.

Så jag är nog inte vare sig syndare eller kriminell. Men vad krångligt allting är.