Regeringens skrytrapport – (Allt för Sverige?)

Jag läser regeringens skryt-promemoria om det svenska ordförandeskapet (47 sidor).

För det var ju bara några månader sedan 1 januari – 30 juni år 2023 som Sverige var ordförandeland inom EU.

Stort! Det ordades mycket om det här.

Det har vi dessutom varit förut, såväl 2001 som 2009.

Det är en viktig och ansvarsfull roll.

Och jag har genom åren lärt mig att är det något som den diplomatiska korrektheten kräver att man inte ska göra, så är det att man som ordförandeland ska hålla på och driva ”egna frågor” – tvärtom ska man sitta stilla i båten och försiktigt ro den framåt så att det kan fattas gemensamma beslut.

Det där markerade ambassadören vid den svenska EU-representationen vid ett möte jag var med om i Bryssel förra senhösten: något förenklat så skulle Sverige de kommande sex månaderna under ordförandeskapet inte tycka någonting.

Och det kan man väl stå ut med om spelreglerna är sådana – men till en viss gräns, man kan ju inte sälja ut sin själ.

Men när jag läser regeringens rapport, så låter det som att man gjort stora avtryck – t o m har ”Sveriges roll i EU stärkts”.

Och visst lades det ner ett stort arbete med organisation och utbildningsinsatser och det utnämndes hela 280 svenska arbetsgruppsordföranden.

Men vad åstadkom man då?

Jomenvisst, man övertog ett antal lagstiftningspaket och drog – med kompromisser – några i mål. Bland annat på det övergripande prioriteringsområdet ”Grön omställning och energiomställning”, som väl är det som berör oss som håller på med jord och skog.

Däribland klimatpaketet ”Fit for 55”. Och det blev väl mindre dåligt än sämst  (och det kan vi tacka EU-parlamentet för) – med sina ”mål för att skydda och expandera naturliga kolsänkor, som binder koldioxid i skog och mark” (och som väl då ska gälla allt från olivlundar på Cypern till barrskogar i norra Finland).

Forum för EU-beslut?

 

Subsidiaritetsprincipen – någon? Vi får väl se hur det här ska implementeras.

I det övriga skrytet om den svenska insatsen framhålls bland annat att de flesta möten hölls på ett hotell nära Arlanda (jag var där på ett av mötena och någon mera steril betongmiljö har jag nog aldrig upplevt – vilket intryck gav det?) samt att ”Energibesparande åtgärder vidtogs gällande till exempel belysningslösningar”. Ja, det var väl fint.

Sammantaget skaver det ändå lite någonstans.

Imponerar gör regeringens skrytrapport i alla fall inte.