Jodå, det vill i alla fall EU:s miljökommissionär Virginijus Sinkevičius (hoppas jag stavade rätt) från Litauen enligt sajten Europaportalen.se som jag följer och uppfattar som mycket vederhäftig.

Sålunda lade EU-kommissionen i onsdags fram ett förslag om en lag om skogsövervakning ”som kommer att täppa till befintliga luckor i informationen om Europas skogar och skapa en omfattande kunskapsbas om skogen”. 

Låt mig då börja med att slå fast att jag är en varm anhängare av vårt svenska EU-medlemskap, det har tjänat oss gott!

Men jag vill inte att politiker som Virginijus klampar runt i min skog! Och tror sig veta bättre.

Och jag kanske är överdrivet misstänksam. Man vill förstås bara väl. Men begriper man bättre?

Granskog G30. God bonitet. Ska nu kartläggas av EU-kommissionen?

Det som hittills skiljt jordbruket från skogsbruket har varit att skogen endast i mycket begränsad utsträckning reglerats på EU-nivå.

Skönt har jag tyckt – inga bidrag, men också respekt för äganderätt och just att vissa saker inte ska regleras på EU-nivå. Låt det så förbli.

Så då blir jag bekymrad över sådana här lagförslag om ”skogsövervakning”.

För från att med övervakning skapa en ”kunskapsdatabas” till att föreslå regleringar och begränsningar av äganderätt och förfoganderätt är steget inte långt.

”Skogarna är några av de mest värdefulla resurser vi har”, skriver EU-kommissionären Virginijus…

Jaha?

”Vi”?

Som vore det en ren politisk fråga att traska in och tala om för oss enskilda skogsägare – som i generationer varsamt skött om och sköter om våra skogar – hur ”vi”, som man uttrycker det, ”ska göra det möjligt för medlemsstater, skogsägare och skogsförvaltare att reagera bättre på det ökande trycket på skogarna och stärka skogarnas motståndskraft”?

Åter igen, vackra och välmenande ord.

Men det finns inte ett ”one-size-fits-all” för (att reglera) skogsbruket inom EU. Det är, som jag skrivit i flera tidigare blogginlägg, en skillnad mellan olivlundar på Cypern och barrskogar i norra Finland.

Och ibland tror jag att vi som enskilda skogsägare faktiskt begriper bättre hur vi bäst tar det här om hand.