Om ni kommer ihåg innan pandemin, så var det vanligt att skogsbolag och banker och myndigheter och alla som hade intresse av din och min skog, bjöd in till hel- och halvdagar i fält.

Det är klart att jag förstod att det mest handlade om att få oss som kunder (eller i fråga om Skogsstyrelsen för att ge såväl goda råd som pekpinnar).

Men det var trevliga sammankomster. Informativa. Där kunniga skogsrådgivare berättade. Och det bjöds på korv och kolbullar och Festis och man fick träffa nya skogsägare – bara det!

Bra ställe för en skogsexkursion med korv och Festis!

Men det här är samtidigt något som, efter pandemin, inte riktigt kommit tillbaka. I kontakten mellan säljare och köpare, medborgare och myndighet. Det är som med alla dessa Teams-möten som ersatt de fysiska mötena.

”Trevlighetssamkväm”, kan den effektive kritikern fnysa – det där har vi inte tid med!

Och det är väl på sätt och vis mera effektivt.

Visst, det är fortfarande många som ordnar möten ute i skogen, men det är också rätt mycket ”digitala skogsträffar” – jag är nog inbjuden till flera stycken i veckan.

Och jag, av alla, borde väl som ”utbo” välkomna det här eftersom jag normalt sett ändå inte har tid med några fysiska möten i skogen, mitt i veckan. Så jag ”loggar in” och jag deltar och lyssnar och det pratas på i det som dock mest blir en envägskommunikation (om man nu inte ”räcker upp en digital hand” eller ”skriver en fråga i chatten”).

Men i frånvaron av det personliga mötet går något förlorat. Jag saknar närheten, att mötas ute i skogen.

Så hej, alla ni skogsintresserade banker och inköpsbolag och myndigheter – ses gärna ute i skogen någon helg! Jag kan bjuda på korv!