Äntligen fredag!

Och därmed dags för det sista av tre snabba nedslag och reflektioner om skatterna och skogen som jag tog med mig från den skatte- och deklarationslunch för skogsägare som jag var på och som anordnades av Mellanskog och Areal.

De första två nedslagen hittar du här och här.

(3) Reseavdraget – en chimär

Det är ju en ganska rimlig princip att om man har utgifter i en rörelseverksamhet, så har man rätt att göra avdrag för dem. Så funkar det också – för det mesta.

För mig som utbo framstår dock avdraget för resor till och från fastigheten som rätt fånigt. I Skatteverkets värld medges jag avdrag för högst två (2) s k ”tillsynsresor” per år. Om jag nu inte kvalar in för att anses driva ”aktiv näringsverksamhet” vill säga. Men då ska det motsvara 1/3 av en vanlig anställning och det är vi nog få utbor som kommer upp i.

Det är inte alla resor som är avdragsgilla.

Nu är det naturligtvis inte så att vi utbor åker till skogen bara för tillsyn och jobb och för att driva näringsverksamhet – tvärtom är det bra mycket av fritid och glädje och njutning bara med att vara där.  Och befinner man sig väl på fastigheten går det bra att föra körjournal och göra avdrag när man är ute och åker i näringsverksamheten. Men att det här med resorna till och från fastigheten däremot skulle koka ner till futtiga 1-2 resor om året i näringsverksamheten känns lite löjligt.

Här borde det gå att hitta någon annan princip eller åtminstone en schablon som framstår som rimlig.

För hur rimmar det här synsättet annars med den skogspolitiska principen om frihet under ansvar? Jag vill ta ansvar. Och det räckte ju med att det blåste lite förra helgen, så var Skogsstyrelsen ute och uppmanade alla skogsägare att ge sig ut och inventera vindfällen. Det där hänger inte ihop.

Så se där – det får bli en avslutande passning till den pågående Skogsutredningen att rätta till!