Jamen, så kom det då – tack och lov!

Regnet.

Efter en knastertorr gårdag med en temperatur på 34 grader, där det knappt gick att röra sig så snart man var utanför AC:n i bilen – och för den delen två knastertorra veckor innan det.

Och där jag var livrädd för skogsbrand, bara genom att tänka på det.

Väderbolagen hojtade först om 15 mm regn i dag, för att sedan i vanlig ordning krympa ner sina prognoser till typ 2,8 mm.

Och jag började misstro.

Men så öppnade sig himlen i dag till sist. Inte i något tillfälligt slagregn, inte med en massa åska, utan i ett fint strilande lite lagom regnande i flera timmar.

Drygt 15 mm så här långt och det duggar fortfarande.

Det räcker förstås inte långt. Mer behövs.

Men så gott det här gjorde för torra spannmålsjordar, brandbenägna skogsmarker, dammiga grusvägar och möjligen ändå grundvattnet.

Känns som att man kan andas ut lite grann.

Bara att se regnvattnet stå och skölja ut ur stuprännorna på huset gör mig glad!

Det här var ett riktigt välsignat regn!