Laddar för en kommande vecka i skogen med röjsågen.

Har sett ut ett lite lagom stort bestånd – som jag dessutom har planterat själv – för att jag ska hinna med och det ska vara roligt.

Mycket lövuppslag och granplantorna har inte haft det lätt. Vill minnas att jag tryckte ner knappt 3000 plantor/ha.

Det kanske var dumt gjort? Läser i ATL ett reportage med tre skogsägare som alla har drabbats av ordentliga barkborreangrepp och berättar om 45-50-åriga bestånd som nu måste avverkas.

Och jag är verkligen inte förskonad. Fick häromåret hugga ut barkborregranarna i ett 4 ha stort bestånd, som, innan dess, såg hur fint ut som helst (planterades efter stormen 1969). Ska man se positivt på det så får man betrakta det som en sistagallring, men någon ekonomi i det hela var det inte och luckigt blev det både här och där.

För att nu inte tala om ekonomin i att ta hand om alla de barkborregranar som i övrigt stått lite här och där i små grupper om 4-5 stycken.

Så när jag nu ger mig ut i min granplantering kan man ju bli lite fundersam. De jag redan röjt fram ser förvisso så pigga och friska ut. Men har de en framtid?  Det gäller nog att spara på lövet.

Är du lönsam, lilla vän?

Jag minns att jag reagerade när min skogsrådgivare för en tid sedan sa att vi på ett hygge inte skulle sätta mer än 2000 plantor/ha.

Vadå utropade jag? 2000/ha? Det räcker väl inte. Min far och jag brukade sätta minst 3000 plantor/ha. Men kanske är det så det får bli – och så får vi röja fram blandskogar.

Granbarkborresäsongen år 2022 var/är kanske inte var den värsta. Jag har med intresse följt Skogsstyrelsens redovisning av vittrade fällor över hela landet. De regionala skillnaderna är stora.

Men jag kan bara hålla med skogsägarna i ATL-reportaget. För det är liksom inte lika kul längre att gå ut i det som var fina bestånd och släcka bränder och hålla på med sök och plock.

Men rågvetet ser fint ut!