Man måste ju komma fram till gärdet!
Det fanns en tid med häst och vagn och kanske även liten traktor och vagn. Och liten gödselspridare. Och tröskverk.
Och där vägen var liten och småkrokig, men här i skogsbygderna har vi envisats med att även hålla på med jordbruk – och på något sätt tog man ju sig fram ändå. Jag har hur många bilder som helst på det här – diabilder – som togs på folk som jobbade och slet på de här små gärdena på gården.
Och det här med gödselspridare och tröskverk var liksom var ”top-of-the-line” i fråga om nymodigheter!
Men nu är den tiden förbi.
Jag har skrivit om det här förut – men nu är det på riktigt!
Ett gärde – ”Södra Gärdet” kallas det fortfarande – är på 4-5 ha och ger en hygglig avkastning bara man lyckas ta sig dit med de stora maskinerna. Men lite offside. Samtidigt som det egentligen bara en lite krokig hårnålsport på sådär 150-200 meter innan man kommer dit.
Fint på Södra Gärdet – bara man lyckas ta sig dit.
Men ändå. Och då får man ta tag i det hela.
Här ska det byggas väg!
Så nu bygger vi en motorväg rakt ut till Södra gärdet!
Träd har fällts, stubbar ska tas bort, alltihop ska rensas, schaktas och grusas – och sedan är det bara att köra rakt ut med den bredaste tröska man kan tänka sig!
Allt har sin tid.
Nu åker vi!