-Här borde du bygga väg och vändplan, säger min inköpare då och då, och räknar snabbt ut hur mycket jag kommer att spara per m3sk på skotningen när skiftet längst bort ska gallras nästa gång.

Jag håller instinktivt emot, tycker det låter dyrt, och tänker att det där går väl inte att räkna hem?

Men det gör det säkert – samtidigt som jag inte vill ha en myriad av vägar genom skogarna. Allting har ett pris.

Värre är det med skogsvägar som också i någon mening är genomfartsvägar. Där man gärna vill kunna köra med en bil med hygglig markfrigång, men där man inte vill att det ska bli allmänhetens åkning för det.

Sätta upp en vägbom? Nej, det blir för krångligt.

Och skyltar med ”JAKT PÅGÅR!” kan ju ha en viss förebyggande effekt, men den avtar förstås när folk inser att skylten sitter uppe året runt.

När vi avverkade i höstas, så var det delvis utmed en sådan här väg. Det var innan allt regnet kom, men visst blev det lite spårigt och sönderkört ändå.

Det har vi åtgärdat nu, hyvlat och jämnat till, och nu kan det förhoppningsvis torka undan och sätta sig. Fint blev det!

Och så på med mera grus framöver. Fast där får man kanske hålla igen.  Tänk om vägen blir bättre än den var förut? Det vill jag ju heller inte.

Vi får se.

När man börjar möta cyklister i tajta lycrakläder på skogsvägen vet man att den blev för bra.