Det var länge sedan vi hade någon fast telefoni här ute i skogen.

Numera har vi Telias mobila bredband – och det funkar bra! (jag har släppt tanken på att gräva ner en massa fiberkablar).

Men Televerkets (förlåt Telias) gamla telefonstolpar står kvar, med sina sladdriga och halvhängande ledningar.

På den tid då vi hade fast telefoni, och var rätt beroende av den, så kom stormen Gudrun och vräkte ner skog över allt luftburet som fanns.

Vattenfall beslutade därefter att ta kostnaden för att gräva alla sina el-ledningar. Det var ett bra beslut, el-avbrotten har därefter varit obefintliga. Vattenfall erbjöd samtidigt Telia  att dela på kostnaden. Det ville inte Telia (ja, det är en andrahandsuppgift) men Vattenfall lät dem lägga ner sina kablar ändå.

Efterhand tog Telia bort sina gamla stolpar. ”Tog bort” är dock en sanning med modifikation, eftersom de vräkte dem i en hög vid vägkanten.

Det återstående problemet var – är – dock att Vattenfall redan tidigare hade grävt ner sina kablar den sista biten fram till gården. Så där dök Televerks-/Telia-kabeln upp ur jorden till de sista tre-fyra luftburna stolparna.

Och där står de ännu.

Det fanns, och finns, väl någon sorts ledningsrättsservitut för det här. Men har man väl lagt ner verksamheten får man väl plocka bort skräpet efter sig (och då inte heller lämna stolparna i vägkanten).

Inte hela världen, men ändå – annars får väl de här gamla kreosotstolparna stå där som några monument över en tid som var.

Skrev någon rad om det här för något år sedan. Telefontolparna stod där då – det gör de än i dag.

”Det här är Telia!” (som det heter med astronauten i reklamen)!