För några år sedan myntades begreppet ”flygskam”, typ att sitta och flyga från Stockholm till Göteborg när man lika gärna kunde ta tåget. Eller långdistansflyg runt halva jordklotet bara för att åka på semester. Inte så miljövänligt, jag inser det.

Av en rapport från Skogsstyrelsen Mer skog ägs på distans – visar ny kartläggning från Skogssällskapet | ATL framgår att skogsägandet på distans (där man är bosatt utanför länet där man har skog) ökat från 15,7 till 20 procent sedan millennieskiftet.

Om man som jag nu har en blogg hos ATL som heter ”Utbobloggen” får man förstås fundera över om man ska skämmas för att var just ”utbo” –”Utboskam”?

Förvisso inga dramatiska förändringar, men ändå en tydlig riktning. För egen del tillhör jag de större syndarna, bosatt i Stockholm med skog i Örebro och Östergötland som ligger i topp på utbolistan.

Man kan se det på olika sätt. Om man som utbo tycker att skogen står bra där den står, kräver ingen tillsyn, att man via virkesinköparen kan köra någon avverkning om året, men i övrigt inte vare sig har något engagemang eller rent fysiskt ser till sin skog, tycker jag att man ska fundera på sitt ägande.

Det är ju liksom inte en kapitalplacering vilken som helst utan något så mycket mer. För många av oss utbor handlar det om tradition och starka känslor för något som funnits i generationer och som vi vårdar ömt och utvecklar (även om vi fysiskt inte alltid finns där).

Här var det barkborre – då får man inte skynda långsamt!

Men det är en realitet att många av oss har – eller måste ha – ett liv och ett jobb och en verklighet längre bort än fastighetsgränsen.

Det är dock ingen ursäkt. Jag tycker att man kan ställa krav på oss utbor – inte lagstiftningsmässigt, men moraliskt – att vi ser till att sköta och vårda våra skogar precis lika bra som den som är fastboende. Att vi ser till att vara där (eller att någon annan är där) och tar hand om vindfällen, barkborrar och snöbrott.

Att få äga och bruka skog är en ynnest. Det är roligt! Och innebär så mycket mer än ekonomisk avkastning.

Men för det som är roligt får man också ta ansvar.