Åh, vad härligt det åskar och regnar så här på onsdagskvällen!

Men nu var det inte det jag tänkte skriva om utan vilken hatt jag ska ha på mig.

Utbo-hatten? Skogsägarhatten? Jordbrukarhatten? Vägsamfällighetsordförande-hatten?

Eller någon annan hatt.

De här hattarna går inte alltid trycka ner på hjässan på en och samma gång. Ibland står jag och käftar med mig själv.

Men nu tar jag på mig den sistnämnda hatten (Vägsamfällighetsordförande-hatten).

För nu är jag sur.

Vi är rätt många – jord- och skogsägare – som ser till att hålla de lokala vägnäten öppna. Inte bara för oss själva utan för en bredare allmänhet.

Genom vägsamfällighetsföreningar. Och det tycker stat och kommun är viktigt.

För det får vi statliga bidrag (och ibland en kommunal skärv).

Staten (Trafikverket) vet att vi, vägsamfälligheterna, gör det här så mycket bättre och att det är billigare än om de själva skulle hålla på och mecka med det. (Det är bara att jämföra statusen på en statlig grusväg och en enskild grusväg intill varandra).

Vägsamfälligheterna är bättre därför att de, om än med statsbidragen, bygger rätt mycket på ideellt arbete. Men också därför att vi som är fastighetsägare utmed vägen tar ansvar och gör rätt för oss. Jag går personligen höst och vår och spettar ner och drar upp 3 kilometer snökäppar. Och beställer och ser till att det utförs hyvling och grusning och saltning och slåtter av vägrenarna.

Ibland ska det buskröjas vid skogsskiftena utmed vägarna. Om jag inte gör det själv brukar jag tjata om att jag inte vill se något ris utmed vägkanterna och framför allt inte ut på vägen.

Och då gör det mig såväl som skogsägare som vägsamfällighetsordförande förbannad när det ser ut så här.

Sly över hela den just putsade vägrenen och dessutom ut på vägen.

Är jag inte lite väl gnällig nu? Jo, förmodligen.

Och det är – vill jag noga påpeka  – varken uppdragsgivarens eller uppdragstagarens (skogsbolagets) fel. Möjligen utförarens. Och där vet vi alla hur svårt det är att hitta någon som vill röja skog.

Så jag ska inte gnälla. Slutar väl med att jag själv får gå och ”röja rent”.

”Inte OK” hette ett svenskt humorprogram för så där tio år sedan, där man listade olika sociala situationer där ett visst uppträdande ”inte var OK”.

Jag blir bara så trött på sådant här. Det är inte OK.

Men nu ska jag sluta gnälla och ta ett djupt andetag och gå och rensa rent utmed vägkanterna. Det är gjort på en halvtimme.

Med glatt humör!