Det var nog i London, för så där 20 år sedan, som jag först stötte på begreppet ”Gated Community” på riktigt.

Vi bodde i en vecka under sommaren, via ett jobb, i en fin lägenhet omgärdad av staket och taggtråd.

Hela området var inhägnat och inpassering skedde enbart via en vaktkur och med kontroll.

Det fanns förstås även andra skäl till det, och det kändes väl tryggt, men nu är det en realitet på gården.

Man håller stängt!

För att hålla grisarna borta.

Hela trädgårdsområdet – ca 500 meter i omkrets – har jag inhägnat med el-stängsel. Enda ingången är järngrinden på uppfarten och den håller jag stängd, så snart det börjar skymma.

Och ja, det har hållit grisarna borta. Inte bara från trädgårdsområdet utan från lagårdsplanen utanför.

Inte så att de har försvunnit. Jag ser dem på bild från kameran i skogen dagligen. Och ute på gärdena, i klungor. Men det gör väl ont att köra trynet i el-stängslet!

Lite sorgligt att behöva ha det så. Ja.

Har det kostat på? Ja. Men en realitet.

Och för er/den/dem där någonstans i Sörmland som tyckte det var lattjo med vildsvin och att dessutom släppa ut dem ur hägnet så vill jag påminna om att det alltjämt finns en särskild plats reserverad i helvetet.