Jamen, så kom den till sist – en svensk kulturkanon med 100 verk och företeelser!

Och knappt hann den publiceras så översvämmades den på kultursidorna av kritik. Om varför man alls ska ha en kulturkanon, om vilka som var med bland de 100, vilka som inte borde ha varit med bland de 100 och framför allt vilka som inte fanns med, men borde ha varit med bland de 100.

Det var mycket gnäll och jag kan ha synpunkter på att staten ska formulera en kulturkanon för medborgarna, men utredaren har ändå gjort sitt bästa för att distansera staten från sin kulturkanon.

Skogen var inte med – däremot allemansrätten.

Så om man nu ändå ska göra en svensk kulturkanon, så kan man väl ta det lite lugnt. Intressant var att kulturkanonen inte bara bestod av viktiga litterära verk, musik, bild och form, lärdom & sakprosa m m – utan även nog så viktiga företeelser som ”Storskiftet” och ”Näringsfrihetsförordningen”.

Kan väl byggas på. Med Skogen. Om allt den betytt – och betyder – för svensk ekonomi och som bas- och exportindustri, tillsammans med oss skogsägare. Och för oss alla!

Inte med i kulturkanonen, men nog så viktig ändå!

Jag är medlem i Föreningen Skogshistoriska Sällskapet– där borde alla vi skogsägare vara med – gå med!).

Där publiceras varje år en årsbok. År 2020 var det om ”Skogen i litteraturen” Arsskrift-2020-2-utan-piraten.pdf  – inte minst Bo Setterlinds dikt ”Skogen” (klicka och scrolla ner några sidor, så kan du läsa) – den är en underbart vacker dikt).

Om just Skogen.

Poängen med kanonlistan är väl att bygga gemenskap och kulturell identitet – att det här är grejor vi har gemensamt alla vi som bor i Sverige, oavsett hur länge vi bott här eller var vi kommer ifrån. Där hör allemansrätten hemma, men också skogen och äganderätten.

Skogen som sådan kanske inte definitionsmässigt kvalar in på 100-listan. Men den är en viktig del av vår kanon och historia!