Få svenska statsmän torde ha haft en sådan – bestående! – inverkan på det svenska samhällsskicket som Axel Oxenstierna (1583 – 1654). Han var riksråd och rikskansler, i praktiken regent under drottning Kristinas förmyndarregering, han lade grunden för den svenska förvaltningsapparaten (och byråkratin), han bildade ämbetsverk och han delade in landet i län med fasta gränser.

Därför blir man inte förvånad när man upptäcker att det naturligtvis var Axel Oxenstierna som även grundade det svenska Postverket för 384 år sedan (den 20 februari 1636, för att vara exakt).

Det är ett arv att förvalta och utveckla i en modern tid för den postutredning som regeringen inom kort ska tillsätta.

För hur ska vi ha det med vårt gamla Postverk – numera uppklätt till ett helstatligt svenskt- danskt aktiebolag – PostNord – med var sitt dotterbolag i respektive land?

Ingen verkar ju särskilt nöjd; inte ägarna (särskilt inte danskarna), inte kunderna, och PostNord själva tycks anse sig ha ett omöjligt uppdrag att genomföra om det ekonomiskt ska gå ihop.

Det som en gång var kärnverksamheten, att förmedla brev och lättare försändelser, verkar i dag mest vara till besvär (få företag torde här vara lika bra på att dissa sin egen produkt). Att dela ut paket, på en betydligt mer konkurrensutsatt marknad, framstår däremot som attraktivare och mera lönsamt.

Men vad betyder Posten på och för landsbygden i dag? Då menar jag inte bara att det är trevligt med den där lilla gula bilen som kommer tuffande på grusvägen för att (som det står i postlagen) ”varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan” göra ”minst en insamling och en utdelning av postförsändelser”.

Utan mera i betydelsen service och infrastrukturellt; för småföretagande, för de gröna näringarna, för kommunikation, för tillgänglighet (alla har ju inte ett postalt ”Servicecenter”  runt lagårdsknuten) och för att upprätthålla en grundläggande samhällelig service också där kundernas postlådor är få och avstånden mellan dem är långa?

Vilken betydelse har Posten i bygder där Telia avvecklat den fasta telefonin, där bredbandsutbyggnaden är en framtidsutopi och där alternativen är få?

Det gäller särskilt som PostNord nu har långt framskridna planer på att fr o m 2021 successivt gå över till varannandagsutdelning enligt ett rullande schema (två respektive tre dagar i veckan).

Det här är viktiga frågor som måste diskuteras. I grunden handlar de om vad som är grundläggande samhällsbehov, om vad som bör vara en grundläggande samhällsservice för oss alla som medborgare, vad detta får kosta och om statens ansvar.

Axel Oxenstierna hade nog haft ett och annat att säga om den saken också