Den rödlistade fiskmåsen

Man ska förstås ligga lågt med att uttala sig om sådant som man inte begriper sig på, men jag har inte riktigt kunnat släppa det här med att fiskmåsen blivit rödlistad.

Fiskmåsen? Jag tycker man ser den hela tiden.

När jag var liten sa man att det förebådade regn när fiskmåsen flög in över land. Det var sällan det stämde.

Men när vi sådde häromveckan var det i alla fall så stora svärmar runt omkring traktorn att man på håll knappt kunde se den för alla fiskmåsar. Det kan förstås ha varit någon lokal population i nordvästra Östergötland, som inte alls är representativ, men ändå? Rödlistad fiskmås?

Det är Artdatabanken vid SLU som gör den här informationen om rödlistade djur- och växtarter. Den är en lista över arter och deras hotstatus i Sverige och är en bedömning som ”utifrån internationellt vedertagna kriterier baseras på flera enskilda riskfaktorer”.

Redan där känner man ju att det kanske vore bäst att stänga igen näbben. Finns liksom ingen anledning att ifrågasätta vederhäftigheten i det här.

Fiskmås – numera rödlistad.

Jag läser dock vidare och ser att fiskmåsen har hamnat i kategorin ”Nära hotad”.

Där hamnar den art som inte uppfyller något av kriterierna för att vara vare sig ”akut hotad”, ”starkt hotad” eller ”sårbar”, men ändå är nära att uppfylla kriterierna för någon av dessa kategorier.

Så det kanske inte är så farligt ändå. Eller också är det vad det är.

Samtidigt är rödlistade arter, det betonar man noga, inte automatiskt detsamma som hotade arter. Det är olika kategorier, där hotade arter är en delmängd av rödlistade arter. Rödlistan har heller inga direkta rättsverkningar som till exempel en fridlysning har.

Å ena sidan.

Å andra sidan ska symboliken i begreppet ”rödklassning” inte underskattas. Det hörs ju lång väg att det är fara å färde. Och rödlistan används ju också som beslutsunderlag i olika sammanhang när myndigheter ska bedöma vilka arter som behöver skyddas. Så indirekta rättsverkningar har den, inte minst ekonomiskt, för den som råkar ha något rödlistat på sina marker. Lite som en biotopklassning som blir skarp den dag man ska sälja eller som övergår i förbud när det är dags att avverka, kan jag tänka.

Det är därför ett stort konsekvensansvar som tas när det fattas beslut om att en art ska rödklassas. På många sätt. Det kan vara värt att ha i bakhuvudet nu när regeringen tillsatt en utredning om artskyddsförordningen för att säkerställa ett regelverk som effektivt och rättssäkert kan skydda hotade arter – samtidigt som äganderätten och rättssäkerheten för markägare och företag ska värnas och stärkas.

I övrigt böjer jag mig för fakta. Möjligen med undantag för fiskmåsen. Där tillåter jag mig att vara skeptisk.