Det är härligt med vårsolen, men också lite vanskligt med kalla nätter om man som utbo inte är på plats.

Jag tycker det är fint med pelargoner, men tidig vår kan man ju inte bara ställa ut dem lite hur som helst. Så jag brukar dröja.

Men för en tid sedan – efter att ha kollat in väderprognosen – så tänkte jag att jag tar en chans. Nu blir det väl inga fler frostnätter?

Som liten pojke tog jag (tvingades jag ta) pianolektioner. Det gick väl så där. Men jag lärde mig ramsan:

”Frosten Betog Esters Astrar Dess Gestalt”.

Utifrån vilken man med hjälp av första bokstaven i varje ord kunde få fram i vilken tonart en låt går och så kunde man i början på notpapperet se hur många ”b-tecken” det fanns och i vilka fall man skulle trycka på de svarta tangenterna i stället för de vita.

Ungefär så tror jag att det var. Har glömt det mesta – men ramsan har jag burit med mig.

Den är inte så tokig och det var den jag gick och tänkte på när jag djärvt ställde ut pelargonerna i början av maj.

Frostnätter har jag förstått att det varit – hur dum och naiv kan man bli?

Men nu ställde jag faktiskt ut de stackars pelargonerna nära husväggen, så kanske har de ändå klarat sig?

Om några dagar får jag på plats veta det.

Om Frosten Betagit Pelargonerna Deras Gestalt.