Om det finns något jag tjatat och gnällt om när det gäller skogsvårdspolitiken och Skogsstyrelsens roll, så är det behovet av forskning och att ge underlag och kunskap till oss skogsägare.

Ett bra sådant underlag är Skogsstyrelsens betesinventering.

Och svaret på rubrikfrågan är därför, vad gäller en av mina fastigheter, lite formellt ”ÄBIN Område 8 Motala, Östergötlands län”:

Den kom för en dryg månad sedan. Från Skogsstyrelsen.

Den går ner på kommunnivå och här kan man i procent läsa allt om viltskador i fråga om årsskadad tall, oskadad tall, årsskadad gran, hur det står till med RASE-bestånd (rönn, asp, sälg och ek), återbeskogning på mellanmarker och bördig mark, hjortdjuren i förhållande till markernas foderresurser.

Utan pekpinnar. Så vi själva kan fatta våra beslut.

Hur bra och intressant som helst!

Nu är just min fastighet i Östergötland inte så aktuell i fråga om viltskador på skog (få tallmarker). Hjortar finns det gott om på åkrarna, men några viltskador i skogen att tala om finns det än så länge inte.

Än mindre några älgar.

Lite parodiskt var det därför att när jag stod med jaktlaget på lagårdsplanen en kväll för en dryg månad sedan – ungefär samtidigt som den här rapporten släpptes (de skulle skjuta gris) och så plingade det till om en bild från viltkameran. Det brukar mest vara bilder på rådjur, grisar och hjortar, men plötsligt stod älgkon där framför kameran, bara så där 100 meter bort från oss.

Gjorde mig glad! Hon har nog knatat runt här i skogarna i över ett år, på mina och på andras marker, ibland med kalvar.

För min del, men det är ju geografiskt, får hon gärna beta på och föröka sig.

Jag vill ha mera älg och mer diversifiering i viltbeståndet.

Och bra då med Skogsstyrelsens inventering – åter igen utan pekpinnar!