Jag kan inte påstå att det finns något överflöd av askträd på mina fastigheter. Tvärtom är de nog ganska lätträknade. Men de finns här och där. I gamla kalvhagar och runt trädgårdar , vid något torp och utmed vägar står de där, ofta en och en, stora och mäktiga.

Det här med asken har sin nordiska mytologi. Det sägs, har jag lärt mig, att världsträdet Yggdrasil – i mytologin – var en ask som bar upp hela världen. Och att den första mannen (Ask) och kvinnan (Embla) skapades av trä från två askträdstammar (ungefär så, jag kan ha missförstått något, men att askträdet har sin plats här verkar nog klart).

Jag ska inte fördjupa mig i det och jag förstod inte heller då innebörden, men förstår i dag varför den förskola i Stockholm mina barn gick på hette Ask & Embla.

Men åter till asken – och dessutom askskottsjukan. Den har ju länge varit ett bekymmer. Så allvarlig att asken nu är rödlistad (och det tycker jag är en relevant rödlistning till skillnad från mycket annat).

Varje senvår/försommar tittar jag oroligt på mina få askträd och undrar om det ska bli någon lövsprickning alls. Medan allt är grönt omkring så står de där som skelett och jag tänker att nu har asksjukan tagit dem.

Men asken är sist av alla på våren har jag lärt mig. Den väntar tåligt på att det inte ska kunna bli någon frost. Och simsalabim – plötsligt står de där i all sin prakt! För att sedan vara först med att fälla sina löv på hösten.

Men askskottssjukan är allvarlig. Jag vill minnas att det för några år sedan tillsattes en statlig utredning om detta. Den föreslog (SOU 2024:35) en rad åtgärder – vad hände sedan?

Hur som helst – det är bra att det nu tillsätts två nya forskningsprojekt för att rädda asken – se ATL: https://www.atl.nu/nya-forskningsprojekt-ska-radda-asken

Men skynda på! Asken har inte tid att vänta på statliga utredningar och forskningsprojekt hur länge som helst!

I avvaktan på det så tittar jag på mina få och fina askträd och hoppas att de hänger i även 2027!