Det var en sådan där underbart fin hösthelg!

Krispigt och klart framåt kvällarna, sådär 6 – 7 grader.

I natt kom den första frostnatten.

Solen värmde ändå lite på dagarna och lyste upp de guldgula löv som faller som i ett regn från lövträden.

Men framför allt så lugnt och stilla.

Samtidigt!

Här går man omkring i lugnet och stillheten.

Det är – fågelvägen – sådär 135 mil bort från gården till Frankrike och Paris. Där jag brukar trivas, men där det just nu inte är lugnt och stilla utan kravaller och demonstrationer och butiksplundringar.

Ungefär lika långt – 135 mil – är det till Ukrainas huvudstad Kyjiv. Jag var där en gång för drygt tio år sedan. Så vackert och jag mötte människor, inte minst unga, som hoppades på en utveckling mot frihet och demokrati.

Det var då. I dag rustar man sig för ännu en natt av dödliga ryska missil- och drönarattacker.

Både nära och långt borta. Ger skäl till eftertanke.

Solen försvann till sist ner ner bortom grantopparna.

Och jag tänker att i en orolig värld som bara är drygt 100 mil borta har vi det väldigt bra.