Jamen då har alla remissyttranden över Skogsutredningen kommit in.

Blev visst över 700 stycken.

Fler än man tänkt. Många som tycker utan att ens ha varit ombedda att tycka.

Likafullt viktigt att alla som har en synpunkt får göra sin röst hörd – oavsett om de varit ombedda att tycka (d v s står på remisslistan).

Så vi får väl se vilka bland remissinstanserna – och alla andra – som departement och regeringskansli egentligen lyssnar på. Ska bli intressant.

Sätter mig ner i en röjningspaus. Tar en kopp kaffe från termosen.

Doftar in vårluften och tänker på hur fint allting ändå är. Tystnaden, luften, och ser hur det samtidigt bara växer och gror, såväl i skogen som på fälten. Fjärilar som fladdrar förbi. Jag håller på och röjer. Och skapar en ny skog. (Nej, ingen ”granåker”).

Och då är det väl så att det här med skogen engagerar många, men någonstans har det här också med äganderätten att göra.

Alla som känner sig kallade att tycka är faktiskt inte utvalda.

Och det var ju det här med äganderätten som Skogsutredningen skulle fundera på. I få andra näringsverksamheter skulle man acceptera de inskränkningar/begränsningar som man/vi som skogsägare får tåla.

Och det här var en viktig del i Januariöverenskommelsen.,

Viktigt att tänka på i det fortsatta politiska arbetet.

Och där vi som skogsägare nog måste dra ett tydligare kritstreck.