Å nej, tänker du, det här med skogen och Bryssel och taxonomin och allt vad det heter är ju så tråkigt så att klockorna stannar.

Och det kanske det är, men det är ofrånkomligen något som påverkar oss alla.

Jag brukar få digitala utskick från regeringskansliet inför EU-rådsmöten på vissa utvalda områden, däribland möten med jordbruks- och fiskeministrarna. Det är en s k ”kommenterad dagordning”, där man kan läsa om vilken inställning man från svensk sida kommer att ha vid nästa ministerrådsmöte.

Det kan ju verka lite nördigt och normalt sett orkar jag inte läsa, men häromdagen kom en sådan inför det möte som äger rum i dag och i morgon i Bryssel.

Det är 18 tättskrivna sidor och bitvis förstår jag inte mycket av detaljerna, men så mycket förstår jag av de delar som handlar om skogspolitik och EU:s nya skogsstrategi att här finns det anledning att vara bekymrad. Jag skrev om det här när förslaget kom i mitten av juli. Och om inte annat framgår det att regeringen på punkt efter punkt nu känner sig manad att argumentera och uttrycka det som uppenbarligen inte är några självklarheter, som att:

”Regeringen ser med oro på att vissa av initiativen och förslagen i strategin går i en riktning som innebär ökad detaljreglering, ökad centralisering och ökade överstatliga inslag. Den utvecklingen strider emot det nationella självbestämmandet.”

”Viktiga dimensioner som företagande, jobb, konkurrenskraft, finansieringsmöjligheter, efterfrågan på skogsråvaror, skogsbrukets betydelse för landsbygden med mera berörs ej.”

”Regeringen anser att detaljreglering av hållbart skogsbruk på EU-nivå ska undvikas.”

”Regeringen konstaterar därtill att skogspolitiken är nationell kompetens och att utformning av nya förslag måste vara i linje med ett hållbart aktivt skogsbruk. Regeringen anser att det svenska åtagandet ska sänkas till en nivå som möjliggör det vi nationellt bedömer som en långsiktigt hållbar avverkningsnivå.”

Det här är allvar. Här blottar sig diametralt skilda synsätt på skogen, dess betydelse i klimatarbetet och förutsättningarna för att bedriva ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Och det är därför viktigt att man från svensk sida står på sig. Det är, ytterst, din och min skog det förhandlas om i Bryssel.