Triumferande och fylld av tillförsikt inför naturens gång skrev jag stolt i Utbobloggen den 7 februari om den gamla branddammen på gården, som efter år av torka nu var fylld med vatten. Och visst var det fint. En rejäl och spegelblank vattenyta som vittnade om att här fanns det grundvatten i överflöd och mer därtill….

I drygt 100 år har de stått där. Utmed den lilla vägen intill soldattorpet en bit in i skogen. I kanten på det som numera är en liten äng, men som den indelte soldaten väl hade som sin egen åkerlott, när det inte gjordes dagsverken på gården eller när han var inkallad. Tre jättestora granar….

När jag var liten pojke och mest gick omkring och drällde på lagårdsplanen var en av mina drömmar att få vara med i Svensktoppsjuryn. Det var på den tiden då etermedieutbudet bestod av två statliga tv-kanaler och tre dito radiokanaler.  Och klockan 11.00 på söndagar – på bästa gudstjänsttid! – sändes Svensktoppen i P3. Jag…

Man ska förstås ligga lågt med att uttala sig om sådant som man inte begriper sig på, men jag har inte riktigt kunnat släppa det här med att fiskmåsen blivit rödlistad. Fiskmåsen? Jag tycker man ser den hela tiden. När jag var liten sa man att det förebådade regn när fiskmåsen flög in över land….

Få svenska statsmän torde ha haft en sådan – bestående! – inverkan på det svenska samhällsskicket som Axel Oxenstierna (1583 – 1654). Han var riksråd och rikskansler, i praktiken regent under drottning Kristinas förmyndarregering, han lade grunden för den svenska förvaltningsapparaten (och byråkratin), han bildade ämbetsverk och han delade in landet i län med fasta…

Det var förstås mycket bra att mark- och miljööverdomstolen beslutade att skogsägarna till Sorsele Övre Allmänningsskog hade rätt till ersättning på grund av att staten vägrat dem avverkningstillstånd. Allt annat hade varit en präktig skandal. Ändå lämnar hela processen en dålig eftersmak. För det var skogsägarna mot staten i en Davids kamp mot Goliat, där…

  Det fanns en tid då det allra bästa sättet att få mig på dåligt humör redan från start var att börja lördagen med att lyssna på Naturmorgon i P1. Det brukade inte gå särskilt många minuter in i programmet förrän jag hörde mig själv gå och muttra om ”Greenpeace-radio” och ”Nu har visst Mandelmann…

Jo, jag vet att jag tillhör en alltmer ovanlig art. Rent av lite risk för att bli rödlistad (fast det verkar det ju å andra sidan inte vara så svårt att bli nu för tiden). Men jag tycker bäst om barrotsplantor. Sådär. Nu var det sagt. Det mesta talar väl egentligen emot; att sätta barrotsplantor…

  Forsar fram med bilen genom de sörmländska och östgötska odlingslandskapen på väg till gården, som den flygande holländare jag är. Efter några dagars regnande pressar solen sig igenom och tränger bort molnsjoken. Det börjar torka upp. Hela naturen bågnar av innehållen förväntan och växtkraft som bara vill komma ut och skjuta fart. Det är…