Nu i trösktider är jag mest hemma och sköter det löpande jobbet med djuren. Som vanligt med andra ord. Men ibland ska det flyttas vagnar och köras hem spannmål. Då kan det hända att jag får lite traktortid utanför gården.

Här är jag ute längs Storbrännavägen i pappas Valtra. Det var så höstvackert längs vägen att jag var tvungen att stanna till och ta en bild. Man vill ju inte vara sämre än andra maskinförare. Måste ju hjälpa till att hålla uppe antalet bilder på traktorhuvar och vägar!

Här kommer en till.

Fendthuv den här gången.

Jag är inte jättebra kompis med Valtran, trots att jag har finnblod i ådrorna. Den är stor och gungig och lite allmänt grinig ibland. Piper och har sig. Så när jag hoppade in i Fendten sa jag till mig själv att nu känns det bra. Nu kan inget knasigt hända. Trygga, gamla Fendtson.
Jaha! Hann knappt komma iväg så började den skrika och visa konstiga symboler i nån ruta!
Ska fanskapet brinna upp nu när vi äntligen börjar få köra hem lite spannmål tänkte jag?! Men det var visst bara någon varning för ett filter som behövde bytas. Tack och lov.

Det regnar och är uppehåll om vartannat. Kallt och rått och allmänt magsårsfrämjande. Vi är djupt tacksamma för varje ton vi får hem ett år som detta.