Inga jubel, ingen skördetårta men nu är det i alla fall färdigtröskat.

Blött och besvärligt och en massa spill. Stackars tröskan Lexia börjar nog undra var hon har hamnat egentligen. Och vad man egentligen ska behöva stå ut med i ett kärleksförhållande.

Jag åkte med en stund som moraliskt stöd. Och så hade jag ju tänkt filma lite. Men se det gick inte! Det var så jävligt så till och med telefonen strejkade. Det gick bara att ta ett fåtal vanliga bilder.

Skönt att det är klart men det känns ändå som ett stort antiklimax på något sätt. Mycket fin säd som går till spillo i år. Och man tänker på alla som har det värre.

Nu gäller det att det blir bättre väder så vi får ihop någon halm. Det är vår största utmaning just nu. Strömedel. Men det ska nog lösa sig det med.

I morgon är det måndag och det tycker jag är bra. Jag gillar måndagar har jag märkt. Känner mig ofta stark då.