Jag läste ett väldigt bra och välformulerat inlägg på Facebook idag. Det var Arne Lindström från Västerbotten som hade skrivit.

Jag tänker ofta att vi måste prata mer om det här med EU-stöden. Eftersom många, även politiker, fortfarande tror att de ersättningar som betalas ut är något sorts pengaregn över oss bönder. När det egentligen handlar om att hålla matpriserna på en rimlig nivå. Jag vill skriva om det här på ett bra sätt men det är lätt att krångla till det så pass att det inte ens blir av.

Men så kommer någon som Arne. Och han vet vad han talar om.
Arne Lindström började sin lantbruksbana på 70-talet genom att ta över sin hemgård i närheten av Umeå. Då var han tjugoett år gammal. Arne hade mjölkkor ända fram till år 2000 och var även ordförande för LRF Västerbotten i många år. Idag har han ett trettiotal inackorderade hästar på gården och är fortfarande starkt engagerad i svensk matproduktion.
Arne menar att den största utmaningen för lantbruket idag är okunskapen. Fler och fler kommer längre ifrån vår verklighet och det får konsekvenser.
Men det finns mycket som är vackert också.
– Jag brukar säga att det är inom få områden du vid dagens slut kan vända dig om och se vad du gjort. Stoltheten över att själv ha skapat något, den känslan borde alla få smaka på”, säger Arne Lindström.

Här är  Arnes text om EU-stöd som jag fick dela med mig av här på bloggen. Läs den!

Vad lätt vi glömmer. Nu säger Sveriges regering och EU-ministern att vi ( EU ) inte längre skall ”hålla Sveriges bönder under armarna”, utan subventionerna måste bort!
Ministern har glömt att subventionerna infördes i Sverige på 70-talet efter att några damer från Skärholmen demonstrerat mot höjda mjölkpriser. Subventionerna infördes alltså INTE för att hålla bönderna under armarna utan för att hålla nere mjölkpriset! Då tyckte Olof Palme att mjölksubventioner var en alldeles förträfflig fördelningspolitik . De förmögna fick betala mer i skatt, och oavsett inkomst kan man ju inte äta sig mer än mätt.
Ministern verkar också ha glömt att även EU har en historia, och att EU redan från början såg som sin viktigaste uppgift att säkerställa en livsmedelsproduktion som räckte till alla sina medborgare till rimliga priser. Den maten kan självklart inte produceras om inte också bönderna tillförsäkras rimliga levnadsvillkor, eller är ministern av någon annan mening?
Framför allt verkar ministern ha glömt hur det skulle vara att vara utan mat. Ja, vad lätt det är att glömma….

Enkelt, informativt och välformulerat. Med känsla för vår fina svenska matproduktion. Tack Arne!