Sötdöden

25 maj, 2019

Hallå där! Vill bara visa den här lille killen. Han kom från Kvarnsveden igår och är gudomligt söt. Synd att Jerseyrasen inte är så mycket till köttdjur, för då hade man kunnat ha fler av den här sorten. Så fina!

Vackra är de men de kan vara egensinniga och tjuriga också. Som Jocke, Jerseytjuren vi hade förut, om någon minns. Men han blev rund och fin, försvarade sin plats bland de andra rätt bra till sist. Han blev såklart inte störst, det är ju en liten ras, men sett till ålder och tillväxt var han i alla fall hyfsad. Hoppas på detsamma för den här lille. Men jag förväntar mig inga underverk.

Lite utstående ögon har han, eller hur? Men det gör inget, han är så fin ändå.

Som extra kuriosa denna lördag har jag läst på lite om Jerseyrasen. Den kommer ursprungligen från ön Jersey i engelska kanalen. Det hade man väl kunnat räkna ut själv förresten, med tanke på namnet.
Djuren är små och behändiga, korna väger bara 400-500 kg och de är bra på att omvandla foder till mjölk. Den mjölk de producerar är både fet och proteinrik och med dessa egenskaper var den en perfekt skeppsko förr i tiden. Många Jerseykor åkte med på långresor ute till havs och försåg fartygsbesättningarna med färsk mjölk.

Till Sverige kom Jerseyrasen 1890, till Torreby Gård i Bohuslän. Idag finns ungefär 2000 renrasiga här i landet och rasen heter Svensk Jerseyboskap. Lite anmärkningsvärt är att Jerseyboskapen endast står för ungefär 1% av alla mjölkkor i Sverige. Men om man åker tvärs över pölen, till Dannmark, är de den näst största rasen. Där finns över 60 000 Jerseykor.


– Jaha, jag ska alltså komma ut ur den här transporten nu? Och bo här hos er? 
– Ja, det ska du lille vän. Kommer bli bra det. 

Om vår lillkille är renrasig vet jag inte, men han är pigg och trevlig och det räcker för mig. Han hoppade jämfota av glädje när jag kom med mjölken i morse och då blir man ju glad.

Älska landsbygden
När splittrat blir helt