Jag hade skrivit ett långt inlägg här om hur jag fick en smäll av en grind, hur livet skulle vara om jag blev skadad så jag inte kunde jobba och om jag i så fall skulle kunna bli en bra parterapeut. Sen försvann allt! Hela min text! Tröttsamt. Här kommer en sammanfattning. 

I korthet var det så att jag råkade dra ut teleskopdelen på en grind alldeles för långt igår. Den lossnade och föll rakt över mig så jag fick den utskjutande öglan där man sätter låssprinten rakt i tinningen! Det gjorde helt sjukt ont förstås och jag var nästan säker på att jag skulle se misshandlad ut idag. Är dock bara lite svullen än så länge. Och öm. Men jag kan tugga och prata och det är ju ändå bland det viktigaste.

(Visar ingen bild på min deformerade skalle, mycket trevligare med den där med grisen och kalven)

Jag hoppar över det där med kroppen och skador och att inte kunna jobba fysiskt för jag blir helt obehagsrysig av blotta tanken. Går raskt över till min imaginära karriär som parterapeut i stället. Undrar hur det skulle gå? Jag har ju lång men inte så bred erfarenhet av parrelationer tänker jag. Skulle i alla fall kunna tipsa om hur man hanterar en make med dräneringsberoende och lite sådant. Och hur man är sitt mest attraktiva jag när man har ramlat i någon skrapgång och är skitig från topp till tå.

Ett seriöst relationstips är i alla fall att se en serie ihop. Men det visste ju alla långt innan jag kom på det. Vi ser The walking dead just nu, jag och Danne. Spännande som fan! Och kul att se något tillsammans. Ett kravlöst sätt att umgås.

I morgon ska jag visa några nya kalvar som vi har fått hem, för detta är ju egentligen en bondeblogg och ingen svammelblogg. Linda, om du läser detta, kan du fota lite!? Pär-kalvarna, Jennys blondekorsningar och de nya i box 2 i kalvladugården? Tackelitack!