Branden på lantbruksskolan i Vreta är fortfarande en tragisk händelse men det är en tröst att läsa om hur människor slöt upp och agerade rådigt och hjälpsamt i krisen. Den svenska lantbrukarkåren är stark och handlingskraftig. Jag är stolt över att vara en del av den.

Först och främst känns det skönt att veta att man inte längre misstänker att branden var på skolan var anlagd. Man vet inte hur den uppstod men man vet en annan sak. Att människor agerade och hjälptes åt.

(Länk till ATL’s rapportering om branden:)
https://www.atl.nu/lantbruk/vretas-ladugard-helt-raserad-i-branden/
https://www.atl.nu/lantbruk/djur-innebranda-i-storbrand-utanfor-linkoping/?_ga=2.46162592.624891989.1579254144-1315462858.1435009492

Ungdomarna gjorde allt rätt

De två eleverna Samuel Öberg, 17 och Melker Olofson, 18,  upptäckte branden på naturbruksskolan mitt i natten. De larmade direkt och försökte naturligtvis rädda djuren. Tyvärr var det redan för sent. Värmen var för kraftig och elden för aggressiv. När räddningstjänsten kom till platsen hjälpte de till, bland annat genom att visa var andra djur fanns samt var halmlagret låg. De ordnade även fram en hjullastare för att man skulle kunna riva väggar.

Man blir stolt och varm i hjärtat mitt i eländet. Vilka grabbar alltså. Vilka tonårsmän.

Jag gläds även åt landsbygdsministerns inlägg på Facebook där hon hyllar både de här två killarna och de bönder i närområdet som genast ställde upp och erbjöd hjälp. Mitt i natten ordnade man så att djurtransporter fanns tillgängliga och att det fanns möjlighet att stalla in de djur som klarat sig undan branden. Andra lantbruksskolor har också hört av sig till rektorn på Vreta och erbjudit hjälp för att undervisningen ska kunna fortsätta.

Ministern Jennie Nilsson uttryckte stor beundran för den sammanhållning och det stöd som visades. Med rätta.

Som sagt, man är stolt. Över kollegor i branschen och blivande lantbrukare ute på skolorna. Bönder kan man lita på.

Källor: Aftonbladet, ATL, Facebook (Jennie Nilsson, landsbygdsminister) och Svt.