Ingen riktig bondgård?

Näst äldsta dottern säger att vi inte har någon riktig bondgård. O…kej, vad är det vi har då? Räcker det inte med drygt 400 djur? 

Nej, tydligen inte. Man ska visst ha många olika sorters djur. Inte bara tjurar, kor och kalvar. Det räcker inte ens att vi har Greven och kaninen Cabo utan det ska till bergsgetter, höns och hundar också. Och gärna några får, ett par kalkoner och en massa kattungar. Minst. Hästar är väl det enda de har slutat tjata om, tack och lov.

Grisen och kaninen är i alla fall ganska roliga. Om man nu ska ha en massa djur som inte gör någon särskild nytta vill säga. Greven går runt och tror att han bestämmer och kaninen har varit mer eller mindre frigående det senaste dygnet han med. Han hoppar över kompostgallret som ska hålla honom på plats och passar på att stifta nya bekantskaper.

Linda fångade dem på bild igår och jag tyckte att det var en rolig syn.

Vi behöver lite mer roligt i dessa tider. Med corona, inställda evenemang och viskningar om att vi kanske har en ny, dräpande torrsommar att vänta. För vår del har vi ohälsa i familjen också så vi befinner oss ganska långt ifrån frihet och spontanitet just nu.

Jag ser verkligen fram emot när livet blir lite enklare igen. Lite mer som att man lyckats hoppa riktigt högt och rymma ur buren. Och får slappna av en stund och vila med någon god vän.