Koflytten från betet genomfördes riktigt smidigt i år. I onsdags körde vi hem hela gänget och alla klev på så snällt och åkte med. 

Det gäller att planera smart men även att ha lite tur. För att underlätta fick de ingen bal på morgonen så när jag kom med en kärra krossat korn frampå dagen var de extra sugna och nyfikna. Det var lätt att stänga in ett första gäng i grindfållan och sedan kom Linda med djurvagnen och damerna kunde hoppa upp och åka hem.

Det är lite olika hur många man får med på varje tur. Man behöver ju inte proppa helt fullt heller när det är nära hem. Hellre köra ett extralass och slippa krångla.

Spänningen stiger allteftersom när man håller på med sådant här. Ju fler ivriga kor man får hem desto större andel ”besvärliga” djur blir kvar. De som är mest självsäkra och framåt kliver på först och de som är skyggare, och därmed inte lika lätthanterliga, håller sig undan.
Dessutom vill man inte få kvar för många kalvar och för få kor, så man får tänka sig för på slutet. Det behövs några morsor kvar för att småttingarna ska känna sig trygga. Om det är deras egna mödrar spelar mindre roll bara de inte blir helt ensamma.

Det sista gänget lockade vi in i fållan med en hötapp. Sen var det klart, snabbt och enkelt. Vilken skillnad mot förra året när en kalv fick fnatt och vägrade komma hem. Ingen sådan galning den här gången!